onemissingout

2008

viss svensk pop tenderar att vara samhällskritisk till en viss bittersöt sarkastisk grad som får mig att spinna likgiltigt på ett behagligt sätt. denna skivan hade jag och kan fortfarande varje melodi och ord i. detta lyssnade jag väldigt mycket på samtidigt som raymond & maria, som inte heller bara är pure tweepop. de flesta kanske minns "ingen vill veta var du köpt din tröja" och tänkt att hehe den var ju kul men lyssnar man med två öron finns det annat att höra. jag tycker om den kontrasten, pop när den är som tralligast och så texten som går som en tvär linje igenom allt. deras första två skivor hade jag. annika norlin var också en fave. jag obsessade henne tills jag såg till att jag fick träffa henne och skriva låtar en sommar. så även om jag inte lyssnar på detta längre, dels för det är sönderlyssnat och för att det kanske påminner för mycket om en tidsperiod som är över för de flesta som är i min ålder, så tycker jag fortfarande om det, och tydligen, fick lust att skriva om det.

ja,